tisdag 7 september 2010

Köa


Köa är väl det sämsta man kan göra, det tar tid, och man kan knappt göra det med småbarn.
Jag tar förstås inte tid när man köar, och man köar säkert inte så länge varje gång man ska köpa nåt. Men det blir ju ett irritationsmoment när man närmar sig en kassa i en affär, så börjar man kolla ner i korgen,eller näven, och så funderar man om man verkligen behövde ha de där grejerna man plockat på sig.
Bara för att slippa köa liksom..
När man dessutom har två barn så åker man sällan och handlar själv, och det slår ju aldrig fel att Ralf börjar skrika i vagnen när man är framme och ska betala, eller att Freja leker Kurragömma i en klädställning med de dyra klänningarna, så där lagom Höst-snorig dessutom. Då vet man att man lever.

Jag lyckas dessutom alltid hamna i något slags skiftbyte när jag ska betala. Antingen att personalen ska byta kassör, eller att de öppnar en kassa till.

OCH, när de öppnar en kassa till så kommer den stora frågan. Ska man springa över till den andra kön?
Och min erfarenhet av att byta kö, är att när man byter kö så gör alla andra också det, och helt plötsligt så tar det dubbelt sån tid. Om man inte är snabb som en vessla, men det är man inte med en barnvagn och en på fri fot
Men nu har jag börjat med att stå kvar i den ursprungliga kön, och så småflinar man åt såna som kastar sig över till nästa kö.
Men det ska man inte göra, för när man väljer att stå kvar, så går den andra kön MYCKET snabbare. Och så tänker man, Fan, jag skulle bytt kö.
Så nu vet man aldrig vad man ska göra. Byta eller stå kvar? Det är frågan.

Och på vissa affärer kan även den kortaste kön bli den längsta. Typ Mc. Donalds. Så då ställer man sig i den långa, och just den gången blir den korta kön, just kort. Och den långa blir låååångdragen, tänk att man kan räkna så fel.

Det är som en drog tycker jag, för jag försöker spela cool mama och inte dras mot den andra kön. Fast jag egentligen kokar på insidan och mina ben får ett eget liv och vill själva kliva över. Nästa gång ska jag pröva att vända andra kinden till, och bespara mig ännu ett vardagsdrama och svettiga tinningar.
Precis så som tjejen som klev över mig när jag ramla med min cykel förra våren...Så cool ska jag vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar