torsdag 4 mars 2010

Klagomuren


Exakt hur bitchig får man vara. Nu har jag fått ont i ryggen också, nåt så fruktansvärt. Men jag vill inte att någon ska märka att jag visar tecken på svaghet.
Idag fick jag gå hem från jobbet. Det var en sån här dag, där inget går att lösa och man vänder på varenda tanke för att få planeringen att gå ihop. Det tog 35 minuter och jag fick ta myrsteg, varje gång jag vrider kroppen så sätts en spärr in som låser höfterna. Så jag påminner lite om Pingu när jag går..Å så hör jag signatur melodin i huvudet.
Så 8 timmars arbetsdag+ofrivillig 35 minuters promenad är inte att rekommendera. Vílken tur att jag får vara hemma i morgon, för jag tror att går jag och lägger mig så kommer jag inte upp.
Peter har också ont i ryggen och går som Quasimodo i Ringaren från Notre Dame, vems behov ska prioriteras? Det är skitsvårt att vara handikappade båda två.
Jag tror inte Gud har någon humor, han är nog bara en glädjedödare.

Men vad ska man tro när vi har 2 bilar som gått sönder samtidigt.
2 ryggar som pajat totalt
Vinter som bara vräker ner och snart tvingar mig att köpa ny jacka, och när jag jag gjort det, kommer våren komma så flera hundra kronor ligger i en jacka som jag förmodligen aldrig kommer använda igen.
Att det finaste och gulligaste huset i Kumla som jag vill ha, blev till salu precis just nu. Så jävla typiskt, när Peter funderar på att byta jobb och jag ska vara mammaledig. Det är klart att det enda huset jag vill ha ska vara till salu nu. Inte om ett år när jag jobbar heltid igen, utan just precis nu.
Jag fick tacka ja till massa fina extrapass på jobbet, och då var jag tvungen boka om Barnmorska, Kurator och Dagis tider, sen behövdes det inte extra personal längre, Vilket är bra för min rygg, Men såna grejor händer bara mig. Att allt jag bokat om och pulat för att få ihop tid till bara går upp i rök.

Det är svårt att vara tacksam för allt man har när det bara jävlas hela tiden. Ska man fortsätta gå, fast skorna är hala och det snålblåser iskall snö i ansiktet eller ska man sätta sig ner och bryta ihop. Vilken tror ni Gud föredrar?
Om jag tex bryter ihop kanske han inte vill jävlas längre, för att han tänker att jag har fått mitt, eller om jag fortsätter så kanske han tänker att han ska vinna och fortsätter sätta pinnar i hjulet. Men det känns ändå som att jag kan konsten att hålla humöret uppe, och att mina problem aldrig behöver gå ut över någon annan.
Det är tur att vi har varandra. Ibland tittar vi varandra och bara skrattar. Vi vet både Varför och inte varför vi skrattar. Vi bara gört.
Freja skrattar också, hon tror väl att vi skrattar för att vi är så glada, för hon behöver ju aldrig nånsin känna att Gud jävlas. Hon kommer till och från dagis, får mat, lördagsgodis, får åka till kompisar, bada bubbelbad och kolla på sina favoritfilmer. Och det är konsten med att vara förälder, att hon alltid ska känna sig trygg.

1 kommentar:

  1. Men lilla gumman du måste lugna ner dig nu.
    Du behöver inte vara nån superwoman som klarar allt.. sluta slit ut dig i förtid, ta hand om dig själv och bebisen i magen, Freja och Peter. Jobbet ska vara en sista prioritering.
    Njut av den någorlunda lugna tid du har nu innan bebisen kommer.
    Om du behöver nån att tala med så vet du vart jag finns.
    Kram

    SvaraRadera